hola

Ja så var det då dags för ett gratisnöje igen. En gammal Melodifestivalräv, som jag sett rätt många gånger, besökte Upplands Väsby.  Han lyckades tyvärr inte så bra i MF2008, mest på grund av att låten inte höll måttet, och i en duett bör båda sångarna ta lika mycket plats.  Så Andreas glöm inte att "Ensam är stark" i alla fall på scenen ;-) Ja iallafall i MF samanhang, Vid Invigningen av Malmö Arena var det en styrka att ni var flera på scenen.

Det var mycket folk i Centrum under kvällen,

Ett gäng flickor samlades mitt framför scenen strax innan Andreas kom, och när han klev upp på scenen stannade många upp ifrån julstressen en stund. En eloge till Andreas för att han höll tiden!

 

Andreas snackade lite om att sjunga på såna här signeringar och om hur snabbt dom gjort nya CDn, sedan rev han av fyra låtar från sin nya CD "Rediscovered".

Efter framträdandet tog Andreas sig god tid att prata med sina fans och ställa upp på fotografering med dom samtidigt som han signerade CDn.  Han gav ett lika positivt och trevligt intryck som han alltid gjort när jag sett honom.

Det skulle verkligen vara roligt att se Andreas sjunga med storband eller en stor orkester, som till exempel Sveriges Radios Symfoniorkester. Så hallå Anders Berglund! Här har du ett embryo till den pågående serien "Svenska Stjärnor".



 
Jag gillar CDn och återkommer troligen med min recension av den senare.

***Henrik Schyffert - "The 90´s - Ett försvarstal" ***
Cirkus, söndag 2 nov. 2008 kl 19.00

Efter att ha sett Henrik Schyffert live bland annat i Melodifestivalen och på  "Henrik Schyfferts 40-års Roast" som hölls på Intiman i Stockholm 3 mars 2008, så var det nu dags att se den mycket kritikerrosade "The 90´s - Ett försvarstal", en enmansföreställning som Henrik turnerar landet runt med.

På väg till Cirkus mötte jag publiken som lämnade första föreställningen. Frågade ett par vad dom tyckte om föreställningen dom just sett. Dom svarade att dom var nöjda och att dom haft roligt. Jag såg således den andra av två föreställningar på söndagen. Möjligen var Henrik aningen sliten efter att ha "kört" en föreställning på eftermiddagen tätt inpå kvällsföreställning. Det kan definitivt inte ha vara lång stund för Henrik att varva ned och återhämta sig mellan dom två föreställningarna.

En föreställning med Henrik, ett antal manuspapper, ett skrivbord, en skrivbordsstol, en vattenkaraff, ett vattenglas, en ljustsake, ett ljus, en ask tänstickor, en Ipod eller mobiltelefon och en stor filmduk,  allt serverat  i behagligt tempo på cirka 105 minuter utan paus.
Jag satt på bästa tänkbara plats på parkett för ha möjlighet att se Henriks minspel. Något som publiken på läktarna knappast gör. Föreställningen bygger på ironi och bland annat "Mamma är lik sin mamma" konceptet.  Att berätta mer än så är att förstöra föreställningen för er som inte sett den, men kanske ska se den.



Föreställningen var bra men inte så att jag varken hurrar eller gör vågen när jag sett den, och inte gav publiken Henrik så stora och långa applåder att han behövde komma in på scenen och tacka ytterligare en gång.

Kan tänka mej att dom som just fyller eller har fyllt 40år har större behållning av föreställningen. Musiken från -90talet är jag inte så välbekant med. Inte var det Melodifestival-hits han spelade upp för oss heller, nej det var band som jag var relativt novis på.

Dags att sätta betyg:
Manus/improvisation 2+ av 5.
Framförandet 3+ av 5.

Slutbetyg:  3 av 5.

Jag kan nog rekommendera er runt 40 att se föreställningen, äldre och yngre kan nog lungt spara biljettpengarna här och välja att gå på Stand Up Comedy istället.

                                                     

                              ***JESUS CHRIST SUPERSTAR ***  PREMIÄR ****
                                  Malmö Opera lördagen den 31 oktober 2008


Har Malmö Operan satt fel text?  I min almanacka står det 2008.

Ja så kom då äntligen dagen jag väntat på sedan i mars, med stor förväntan begav jag mej i regnrusket  till Malmöoperan, för att se och lyssna på Ola Salos översättning av texterna, och hans debut som Jesus. Jag har bara sett JCS live en gång tidigare och det var  i Stockholm, I den uppsättning på liten scen (Maxim) spelades Jesus av Oscar Bly och  Maria Magdalena av Jenny Silver.  Kanske orättvist att då jämföra dessa två föreställningar med varandra då det måste vara väldig skillnad på budget i dom två uppsättningarna. men jag ska avsluta med några jämförelser.

Det var långt ifrån lika kändistätt som det brukar vara på Stockholmspremiärerna. I publikvimlet sågs i alla fall några med ESC och Melodifestivalanknytning: The Arks alla bandmedlemmar, Christel Tholse Willers välkänd projektledare för Melodifestivalen och numera chef för SVT Malmö. Fredrik Ekelund som vanligen bevakar Melodifestivalen i SVTs Nöjesnytt. Kitty Jutebring som blir programledare för Melodifestivalen 2009? Nej det senare är gripet ur luften och hon dementerade det även själv. Fast det är klart att det gör alla som nu blir utpekade som programledare ;-)

Storyn som JCS bygger på känner väl dom flesta till vare sig man är ateist, kristen, jude, buddist eller muslim.  Upprördheten från kristna idag av "tilltaget" av Webber/Rice att göra musikal/rockopera av berättelsen, är väl idag lika liten i samhället, som när det visar sig att grannen visar sig vara gay, poliser porrsurfar, eller om Överbefälhavaren på fritiden går runt i damkläder och högklackade lackskor. Någon lyfter möjligen aningen på ena ögonbrynen, men mer är det inte. För att uppröra nu så krävs det Mohammedkarikatyrer i tidningarna.
Eller har jag kanske fel i min uppfattning om svenskar tolerans?  Skrev någon i kvällspressen något om att Lena PH, gjorde narr av nunnor i kort-kort, som förekommer i hennes och Orups Show "Lena+Orup"?

1:a Akten. ( Betyg 2 av 5)
Det hela börjar lite trevande, sångtexterna får mej inte att häpna, Salo hänför mej inte varken med sin rollgestalt eller sin något svaga sång. Positivast här är den härliga orkestern, Maria Magdalenas (Emmy Lyrén) underbart klara och vackra sångröst. Pontius Pilatus (Fred Johansson) är grymt duktig, och äger som vanligt scenen när han gör entré. Fred är stor som ett hus och rösten är mäktigt, men varför skruvade inte ljudtekniker upp volymen så att väggarna bågnade?
Det som sitter mest i minnet efter akten är Simons (Dalibor Panic) sång, den satte sig direkt på hjärnbalken.
Bäst i denna akt var koreografin med slaktborden. Judas (Patrik Martinsson) spelade sin roll bra och övertygande, men jag faller inte för hans sångröst.

2:a Akten (Betyg 5 av 5)
Jo det är klart att sångerna har mer att ge här, Ola tar nu för sig både sång och skådespelarmässigt.
Koreografin är härlig, och att hela djupet på scenen används så att orkestern som inte sitter i "sitt dike" utan spelar längst bak på scenen nu är en del av föreställningen är bra.  Del två bjuder på flera pärlor, skratt och andra effekter.
Publiken skrattar högljutt åt Olas textöversättning vi ett par tillfällen. Sättet Judas gör sorti på är effektfullt. Att Salo inte piskas på riktigt kan jag inte se från min plats, härlig timing av både piskare, Ola och orkestern. Publiken som nu också är varmare i kläderna skrattat förståss åt Herodes (Lars Humble) och hans galanta damer. Rullstolarna på scen var ett koreografiskt mästerverk, för mej som letar detaljer.  När jag nu berättar att Ola till slut korsfästes så hoppas jag att jag inte förtar spänningen för er som inte läst boken, sett filmen.....Nu väntar jag bara på att JCS II skall komma också. Men det får jag väl vänta på ytterligare 40år, för det är så länge sedan rockoperan skrevs.....ja och ännu längre sedan boken händelsen bygger på skrevs......föresten finns inte boken redan i del två?

Sammanfattning: Totalintrycket blir trots den svaga 1:a akten att det här var bra, mycket bra, och dom 40.000 personer som redan köpt biljetter till föreställningen har inte gjort bort sig utan varit förutseende och satsat sina pengar rätt.
Nu satt jag ganska långt bak på parkett, och lite nyfiken är jag på hur det var att sitta nära scenen och se ansiktsuttrycken i "närbild". Dom officiella Pressbilderna från föreställningen är tagna av Malin Arnesson och är väldigt bra.

SLUTBETYG:  4 av 5 (Avser  hela föreställningen)

Nedan några foton tagna efter föreställningen.


Huvudrolls innehavarna tillsammans med kvällens dirigent Gareth Hudson.


Vem sträcker Jesus ut händerna mot? Det vet ni som var där.


Stående publikovationer, när hela ensemblen och orkestern tackar för sig.


Ola har nu bytt tagtrådskransen mot en betydligt behagligare blomsterkrans.

Jag rekommenderar er som har vägarna förbi Malmö att ta er tid att leta efter återlämnade biljetter, den här föreställningen bör ni inte missa.
Läs mer om föreställningen på "Malmö Operans hemsida"

---

 Touche Me!
Affischbild: Ricky Tillblad

---

Avslutar som utlovat med att jämföra JCS Stockholm Maxim 2005 med JCS Malmö 2008.
Det är orättvist att jämföra föreställningar som har så stor skillnader i budget, men jag gör det ändå.

Vinnare i respektive klass är:

Rollerna
Jesus, Ola Salo - Oscar Bly: Oavgjort (Båda har sina fördelar och svagheter)
Maria Magdalena, Emma Lyrén - Jenny Silver: Emma Lyrén
Judas, Patrik Martinsson - Anders Ekborg : Anders Ekborg
Pontius Pilatius, Fred Johansson - Richard Carlsson: Fred Johansson
Herodes, Lars Humble - Ted Åström: Lars Humble 

Övrigt
Program: Malmö
Inledningen: Stockholm
Musik, Maxim-Malmöoperan: Malmö, med full orkester!
Scen: Malmö
Sittkomfort: Malmö
Foaje´: Malmö
Koreografi: Malmö
Akustik: Malmö
Ljudvolym: Stockholm
Korsfästningen: Stockholm
Kläder/kostym: Malmö
Premiär Publikrespons: Malmö