Tillbaka i bloggvärlden. Premiärer på löpande band: UgglaRheborgUlveson , En stjärt på himlen, Cabaret och Blommor av stål.
Drygt sju månader har gått sedan jag sist skrev i min blogg. Kanske det blev för intensivt under Melodifestivalen 2008.
Nu är Melodifestivalen 2008 och ESC 2008 för länge sedan förbi och resultatet skrivet i historieböckerna.
Att det inte gick så jättebra för "Sverige" resultatmässigt i Belgrad har numera ringa betydelse.
Nu har äntligen hösten kommit och därmed börjar Premiärerna. Passar nu på att recensera fyra premiärer:
*************** UgglaRheborgUlveson - Cirkus 16 september.**************
Ojämn revy. Ett par nummer som kunde plockats bort redan vid genrepet, Ulveson blir seg och långdragen i ett StandUp parodinummer, Ugglas kärleksvisa med Cecilia Wrangel som bara innehöll kiss/bajs snuskord kunde inte jag se det roliga i. För er som kan Melodifestivalen och dess historia så vet ni att Cecilia har varit med i Melodifestivalen precis som Magnus Uggla.
Bästa och mest överraskande nummer var Magnus som buktalare...."alla i Eskilstuna är Gay".... ;-)
Johans försäljning av utsläppsrätter låg också bra i tiden.
Totalt så ger jag den 3 av 5 men det beror på individuella nummer. Godkänd men inte mer.
Föreställningen tillhör inte en som jag kan tänka mej att se igen och rekommenderar den inte till mina vänner. Jämför jag med Cirkus bottennapp förra året Musikalen Rivierans Guldgossar var föreställningen bra, men det säger kanske inte så mycket.
************** En stjärt på himlen - Vasateatern 18 september.******************
Strålande enmansföreställning av Cecilia Frode.
En härlig föreställning som får en att gapskratta, och samtidigt beröra.
Lyssna ordentligt på texterna i sångerna.
Helt klart en 4+ av 5.
Rekommenderas varmt!
*********************Cabaret - Stadsteatern 10 oktober ************************
Många namnkunniga skådespelare och regi av Colin Nutley, borde var en given succé....men nu var det inte så länge sedan Cabaret spelades i krogmiljö på Tyrol i Stockholm med Peter Jöback konferencier. Och att jämföra Rickard Wolf med Peter Jöback är inte ens som att jämföra äpplen med päron.
Bäst var utan tvekan Siw Malmkvist och Sven Wollter. Siw var strålande i sin roll och hon sjöng underbart, Sven har väl inge riktigt bra sångröst, men gjorde rollen och sångnumren med största inlevelse.
Rickard Wolff spelade sin roll bra, men underpresterade i sångnumren. Hans roll påminner om den som han spelade i En midsommarnattsdröm på Stadsteatern förra året...en kopia på sig själv skulle jag kalla hans rollframträdande.
Helena Bergström var en besvikelse för mig, jodå hon spelade sig själv.
Dansarna var strålande, Lars Bethke som stod för koreografin spelade övertygande i sin roll som nazist.
Största positiva överraskningen var Albin Flinkas och hans vackra sångröst.
Här blir det 3 av 5. (Publiken kom aldrig igång i sångnumren med hanklappning, var publiken lam eller var det dom musikaliska arrangemangen som inte var 100%. det är jag tyvärr för omusikalisk för att avgöra, men något var det som fattades.
Med ovanstående recension, så rekommenderar jag pjäsen till er som gillar Siw Malmkvist och Sven Wollter. Jag kan ge er en anledning till att se den, biljettpriserna är väldigt låga jämfört med privatteatrarna. Så varför inte passa på att få lite "skatteåterbäring"? ;-)
******************** Blommor av stål - Vasateatern 16 oktober ***************
För er som sett filmen från -80 talet med bland andra Dolly Parton så vet ni att den handlar om livet i en frisersalong.
Det är bara kvinnor på scenen: Pernilla August, Suzanne Reuter, Gunilla Nyroos, Melinda Kinnaman, Cecilia Nilsson och
Pjäsen inled lite trevande efter 10-15 minuter funderar jag på om den verkligen kommer att vara roande, men så har plötsligt rollfigurerna fått fram sina karaktärer och pjäsen lyfter publiken hänger med i skämten och det skrattats högt i salongen. När Suzanne Reuter så gör entré så släpper publiken loss helt, nu var kanske inte Suzanne så bra som man vänta sig. Kanske hennes roll bara var e biroll trots allt och så börjar även hon tillhöra dom äldre skådespelarna och hon förväntas alltid vara rolig.
Bästa gillade jag Gunilla Nyroos som spelade grymt bra, det gjorde även Pernilla August framför allt i dom känslosamma delarna där tåra rann och maskaran smetades ut i ansiktet, man riktigt såg hur otroligt ledsen hon var.
Linda Ulvaeus har jag inte sett tidigare men hon var också bra i sin roll precis som dom andra var.
Det här blir ett högt betyg.......ska jag toppa....nej inledningen var lite för svag så jag nöjer mig med en stark 4.
Det blir alltså 4 av 5.
Den här rekommenderar jag varmt om ni vill ha en trevlig kväll i Stockholm.